Men det finns en annan sida av saken. Goda idéer finns det gott om. Vad som skiljer ut den framgångsrike innovatören är inte flödet av goda idéer utan modet att välja sin egen väg och uthållighet att följa den. Byråkrater vill ge pengar till goda idéer, men inte gärna till modiga personer.

Det spelar ingen roll om byråkraterna arbetar på myndigheter, storföretag, banker, investmentbolag, riskkapitalbolag eller privata börser. Någonting de alla har gemensamt är feghet och vad de alla saknar är mod.

Det ligger inte hos personerna. Det ligger i byråkratins väsen, i dess sätt att fungera. Byråkratin måste vara försiktig. Annars skulle det bli kaos i samhället. Det går inte att ändra på. Byråkraternas pengar går till lagom konventionella projekt som kan bli fina företag, men inget som är direkt storslaget.

Om en byråkratisk organisation i ett ögonblick trots allt har finansierat ett verkligt nyskapande projekt, försöker den vid första bästa kris få makt över projektet. Får den makt över projektet (inga mer pengar om de inte får bestämma) säkrar de sin investering genom att anlita experter som, genom att tillämpa beprövade metoder (annars vore de ju inte experter), skär av själva livsnerven i projektet.

Precis som inom all annan konst och vetenskap måste man inom näringslivet ha modet att gå sin egen väg för attkunna skapa något nytt. Har man inte ärvt pengar blir det en mödosam väg.

För dem som arbetar inom service gäller det att i största möjliga utsträckning självfinansiera utvecklingen genom att göra konsultarbeten inom samma område.

Det gör naturligtvis utvecklingsarbetet långsammare och företaget mer sårbart gentemot konkurrenterna, men det håller olyckskorpar och gamar borta.

För dem som utvecklar produkter för industrin gäller att i så stor utsträckning som möjligt förlita sig på forskningspengar och på väl specificerade och begränsade uppdrag från de direkta kunderna.

För dem som har ambitionen att utveckla nya produkter för konsumtionsmarknaden är det svårare att minska beroendet av finansiering. Men, genom att utnyttja internationella forskningsdatabaser och kombinera resultat som uppnås på olika håll kan man få det mesta i forskningsväg utfört gratis, om man bara har tålamod att inspirera andra till den forskning man är intresserad av eller tid att vänta tills det blir gjort ändå.

Direkt applikationsforskning är mer oåtkomlig, men för forskare som är anställda i stora företag är det en viktig förmån att få presentera goda resultat även utanför företaget genom publicering eller medverkan på seminarier och konferenser. Härigenom kan man få värdefull information.

Även patentskrifter ger värdefull information. Det som står i patentkraven är skyddat mot kommersiellt utnyttjande, men den bakgrundsinformation som en patentansökan alltid måste innehålla är värdefull för den som förstår att utnyttja den.

Ytterligare en informationskälla är naturligtvis personliga kontakter på konferenser, mässor och seminarier. Man kan också ringa upp och ställa enkla frågor även till helt obekanta personer för att komplettera pusslet. De flesta människor pratar mer än gärna om frågor inom sitt kompetensområde.

När det slutligen gäller utformning och test av konkreta produkter och system har man naturligtvis överskridit gränsen för vad databaser och informella kontakter kan prestera.

Men i stället för att anställa en teknikerstab och inreda egna lab kan man anlita forskare och tekniker i storföretag och på högskolor mot timarvode. Härigenom får man tillgång inte bara till stora kunskapsbanker utan också till avancerade maskiner och instrument.

Ett rejält utvecklingsarbete kostar pengar. Normalt sett flera hundra miljoner innan man är ute på marknaden. Genom att utnyttja existerande strukturer kan man komma undan med några tiotal miljoner.

Därefter ställs man inför kostnaderna för marknadsföringen. Det är inte lätt! Men vem har sagt att det ska vara lätt att bygga upp ett internationellt storföretag! Det krävs mod och uthållighet och, som sagt, förmågan att undvika att bli beroende av byråkrater.

Att förpacka mjölk eller möbler i kartong är inte särskilt märkvärdigt i sig. Nej, vad som skapade Tetra Pak och Ikea var mod att göra någonting annorlunda och uthållighet inför motgångar. AAPO SÄÄSK

Copyright, 1996, Aapo Sääsk, Scarab